"... hur lätt min fantasitriggas igång..."
Andra världskriget.
Förstörelse. Förödelse. Mördande. Förföljande. Massgravar. Gaskamrar. Judar. Romer.
Jag har väldigt lätt att bli gripen, engegerad och passionerad i ting, och när vi nu ska skriva ett arbete om något som förknippas med andra världskriget valde jag såklart "Förintelsen".
Varför?
Varför valde jag detta när jag vet hur lätt jag har att föreställa mig saker, hur lätt min fantasi triggas igång och hur gripen jag blir. För det blev jag, även om jag trodde att jag skulle klara det. En snabb titt i en bok, tjock som ett pekfinger men ändå bara ytskrapet av det som verkligen hände, gjorde klart för mig att jag skulle få det svårt att klara av detta. Bilder på massavrättningar där flera hundra, kanske tusen människor tvingats att klä av sig nakna för att sedan ställa sig och vänta på sin död. Barn som döende ligger på gatan medans andra människor passerar, utan att hjälpa. Teckningar av förtvivlade människor. Namn på mördade barn.
Hur kunde mänskligheten låta detta hända? Hur kunde de låta sig luras så enormt? Miljoner människor dog. Miljoner. För vad? För en ensam mans förvridning av verkligeheten, hans fantasi om en "ren ras"? För en psykisktsjuk man, som kanske fick vad han trodde var en uppenbarelse? För Hitler?