Nyponets egna tankar

Har precis kommit ur duschen och ska starx, efter att jag ätit upp min macka utan smör, hoppa ned i sängen och hoppas på en natt med skön sömn. Hoppas. Jag har nämligen lite svårt att sova med alla tankar svischandes i huvudet. En till höger, en till vänster. En upp, en ner, en ut, en in. Ja, de är många som jag så vackert försöker demonstrera.
    Ett annat bevis till detta, och faktiskt anledningen till att jag tog mig tid att skriva innan jag går och försöker sova, är detta; Jag står i duschen och filosoferar lite om Frankrike, eller mest om diktaturer faktiskt. Och hur en sådan kan störtas. Där stod jag och tog en klick ansiktsrengöring i handflatan, men vad den inte visste, den där lilla klicken, var att den skulle få prova på en karriär som schampo. När min ansiktsrengöring från Dr Hauchka tvättat klart håret, eller rättare sagt, när jag insåg vad jag höll på med, fattade jag tag i schampot istället. Eller, det trodde jag åtminstonde. Den här gången kom balsamet i vägen för min framfart och inget tycks gå riktigt rätt idag. Förutom mina nyainköpta pumps. Det köpet gick rätt. Och dem gillar jag. 
    

Jag tror inte jag har fattat det. Fortfarande. Allt har gått så fort, och när det inte har gjort det så har jag haft så mycket att göra, att tiden ändå flugit sin kos i min stressfyllda tillvaro. För visst känner jag mig stressad. Både över det ena och det andra. Men mest av det faktum att allt måste ordnas innan jag åker.
    Kommer jag komma in på gymnasiet, kommer jag måsta ha tandställning, kommer papprena komma fram i tid, kommer någon familj vilja ta emot mig, kommer det gå bra på provet jag hade idag, kommer organistationen hålla vad de lovar, kommer... Ja, du förstår principen.
    Och jag är inte är en lugn person av naturen heller, om jag var det kanske jag inte skulle känna såhär. Men det är jag ju verkligen inte, jag har ärvt mammas hetsiga humör och är väldigt, kanske lite väl, lik henne till sättet.
    Så nu sitter jag här, med hetsigt humör och tankarna någonstans mellan alperna, franska rivieran, prov och gymnasieantagningar. Och känner mig tokstressad. Känner som om jag har tusen olika saker att göra, fastän jag egentligen gjort det mesta jag kan, och det mesta av det jag ska göra. Men känslan vill helt enkelt inte släppa taget. Den gillar mig, kanske till och med älskar. Fast älskar är ju ett ganska starkt ord, så vi tar det lite lugnt här. Gillar var det. Men det är inte ömsesidig ska du veta! Jag gillar faktiskt inte den. Som du kanske märkt. Jag avskyr den, jag avskyr att vara rastlös, jag avskyr att vara hjälplös och lämna mitt öde till det faktum att några satans papper inte fastnar hos posten. "
    Jag avskyr att att vara rastlös, det gör jag verkligen.   

Jag har bloggat förut. Så jag vet hur det här går till. Nästan alltså.
    Jag vet var jag hittar funktionerna, knapparna och inställningarna. Men jag är inte så van vid att skriva om mig själv. Om mina tankar och om det som händer i min vardag. Ännu mindre om mina känslor.
    Jag en sådan där person som inte tycker om att gråta offentligt, men ofta känner tårarna komma krypande, mer pågrund av att jag är förbannad, ilska alltså, än att jag faktiskt är ledsen. Jag är en sådan där person som kanske verkar stark, men kanske är svag innerst inne. Eller så inte. Kanske är jag mjuk, eller fluffig, eller hård som sten? Jag vet inte riktigt. Har inte kommit underfund med det ännu, hör gärna av dig om ni har något förslag.
     Just det, bloggen var det. Här ska jag försöka att plita ned mina tankar, okej, känslorna också, mina funderingar, mitt missmod, min längtan, min skräck och min förtjusning. Allt inför ett år I Frankrike. Eller kanske inte allt, men ganska stor del i alla fall. Resten av inläggen kommer handla om saker jag finner intressanta, eller mindre intressanda, och om det som händer omkring mig och i mitt liv just nu.