Nyponets egna tankar

Jag hatar skidor.
    Hatar.
    Hatar.
    Hatar.
    Att omgivningen är vacker eller att det prasslar fint under skidorna när man glider fram över marken skiter jag fullständigt i. För jag hatar skidor.
    Jag förstår inte hur någon, överhuvudtaget, från proffs till amatöråkare, kan tycka att det är skönt, härligt eller uppfriskande. Det ända jag får ut av en tur på skidor är svett på ryggen och en ond rumpa. Ja, självklart ramlade jag. Både en och två gånger.
    Där stod jag mitt på den frusna sjön, det gick liksom inte att missa mig, och helt plötsligt tappar jag fästet under ena skidan och börjar balansera på den andra. Där stod jag och flaxade med armarna, på ett ben som någon sorts irriterad flamingo. Fast jag var inte rosa då. Bara blå. Och röd av ansträngningen förstås.
    Nu sitter jag här med värkande rumpa, okej den gör inte ont längre, men jag är helt säker på att där finns ett stort vackert blåmärke, och skriver. Och hatar alla skidor, pjäxor och hurtiga skidåkare som bara "ääälskar skidor eftersom det är så uppfriskande och man verkligen får uppleva vintern i Sverige".
    Usch!