" Verkligen."
Ibland kan det vara bra härligt att upptäcka att man måste kasta sig ut från lektionen och rusa till bussen. För att hinna till tandregleringen. Jo, jag håller med, det låter inte så roligt. Men idag kände jag mig hängig, eller jag vet inte, det kändes bara inte hundra rätt idag helt enkelt. Och då var det så härligt att få ett sms där det stod att jag skulle till tandläkaren inne i stan, och inte här hemma i vårt kära bysamhälle.
Väl fotad, geggad, nerputtad, fastspänd och dragen i, kände jag mig inte ett dugg bättre. Komiskt, eller hur? Jag som trodde att det skulle kännas lite bättre efter att jag hade fått geggat runt lite med tänderna i lera, skurit upp munnen när jag skulle bita på en fotoplåt och fått huvudet fastänt i något som var oroväckande likt en .... hjärntvättningsmaskin?
Hur som helst kändes det inte ett dugg bättre efter tandläkarbesöket, och det faktum att jag i sista sekund ser mitt ex sitta på en bänk och titta på mig bäst som jag kutar in på busshållsplatsen fick mig inte på ett dugg bättre humör. Jag kände mig mest som en stressjukpsykpatient med håret på ända, och glöm inte att jag i princip höll på att tugga sönder min tunga också.
Ja, jag fullkomligt älskade att få kasta mig ut från lektionen av ett sms idag. Verkligen.